You are currently viewing Idrottsplatser.

Idrottsplatser.

  • Inläggsförfattare:
  • Inläggskategori:Historik

För att bedriva idrottsverksamhet måste man ha en “arena” av något slag. Med idrottsplats menar vi oftast en plats, utomhus, där främst olika bollsporter och friidrott utövas. Andra grenar t.ex. skidåkning, orientering, skytte och tennis har andra arenor för sin verksamhet.

Inomhusidrott bedrivs i “lokaler” eller “idrottshallar” av olika slag. Under idrottsrörelsen barndom fick föreningarna själva bygga och driva sina anläggningar. Så gällde även i vårt område. Samhällets stöd till idrottsanläggningar var ofta tillfälligt och gavs framförallt i de större städerna. Det är först under de senaste decenierna som samhället satsat stort på att bygga anläggningar och att ge olika stöd både att bygga och driva anläggningar i föreningsregi.

Den första fotbollsplanen i Sjöviksområdet som nämns är “Åsen”. Lokaliserad på höjden vid gamla brandstationen. När denna började användas har ej med säkerhet kunnat fastställas. Men man spelade fotboll där under senare delen av 1920-talet.

Några veckor efter det att Sjöviks IF hade startat sin verksamhet, utsågs en kommitté på tre personer att ordna arrende på mark för att anlägga en fotbollsplan. Arrendesumman fick uppgå till högst 60 kr/år. De som fick uppdraget var Carl Stålmann, Harald Andreasson och Ingvar Hartvig. Då inget hänt i början av mars 1933 uppmanades kommittén att inkomma med ett utlåtande i frågan. Den 14 mars beslutade ett föreningsmöte “att hos Friherre Alströmer anhålla om tillstånd att utvidga den på Åsen förut befintliga fotbollsplanen”. De som fick uppdraget var Harald Andreasson, Gunnar Bengtsson och Ingvar Hartvig. Då man tydligen var osäker på möjligheten att få en uppgörelse angående Åsen, beslutade man även att vidtala Sven Carlsson, Anten om ett arrende av mark på Sjöviks Gård. Arrendesumman fick uppgå till högst 50 kr./år. Av de fem närvarande ledamöterna var en emot beslutet.

Nu gick det snabbt vidare. En kommitté bestående av Harald Andreasson, Stig Thorin och Sven Gustavsson fick i uppdrag att mäta och staka upp idrottsplatsen. Mötet beslutade att ge följande direktiv: “det ska finnas minst 4 meter vid kortsidorna så att löparbanor kan läggas runt fotbollsplanen.
Om tanken var att anlägga banor av kolstubb framgår ej. Några sådana kom ej heller till stånd. Däremot sprang man på gräset runt fotbollsplanen. Bland annat arrangerades staffettävlingar och klubbtävlingar i “allmän idrott”.

Den 13 maj 1933 kunde man läsa följande notis i Elfsborgs läns tidning:

SJÖVIKS IDROTTSPLATS
INVIGD. Sjöviks IF invigde sin nya idrottsplats i söndags med match mot Starrkärrs IF. Matchen vanns av Sjövik med 3-1 efter gott spel av båda lagen. 

Matchen är historisk. Det är den första som spelades i den första idrottsföreningen. I notisen nämns för första gången Sjöviks Idrottsförening i en tidning. Den 11 juni beslutades att utvidga fotbollsplanen. Orsaken till detta har ej kunnat fastställas.

Om idrottsplatsen haft något annat namn än “Sjöviks idrottsplats” finns inga uppgifter om.

I början av 1936 väcktes frågan om att köpa in marken där fotbollsplanen var belägen. Styrelsen fick uppdraget. Någon uppgift om hur ägaren reagerat finns ej. Men marken var i Sjöviksgårds ägo även i fortsättningen. 1937 uppfördes en lokal för material och omklädning. Kostnadsförslaget som styrelsen antog var 150 kr. Även en kiosk fanns i anslutning till planen.

1938 utsågs en kommitté som fick i uppdrag att inköpa mark till en plan “på annat ställe”. De som fick uppdraget var Olle Kristensson, Helge Helgesson och Rune Buxfeldt. Ej heller i detta fall finns någon uppgift om hur kommitténs arbete utfallit. Men någon mark blev ej köpt.

Verksamheten på planen upphörde efterhand. Detta hade sin orsak i att föreningen fick svårigheter med att upprätthålla aktiviteter. Det huvudsakliga skälet tycks ha varit 2:a världskriget. Många av de aktiva blev inkallade till beredskap och placerade långt från hemorten.