Finns det anledning att syssla med historia, med idrottshistoria, om hur idrotten startade på en liten ort ?
Det finns de som hävdar att man inte har någon större nytta av historieforskning över huvud taget. Andra menar att man kan ha nytta av historisk kunskap:
” För att förstå vår nutid måste man blicka bakåt, den som förstår nutiden behärskar framtiden”
Ett exempel är Riksidrottsförbundets framtidsstudie “Morgondagens idrott” som är en del av ett forskningsprojekt om folkrörelsernas framtid. Denna studie hämtar sin näring i historisk forskning.
Lära av historien.
Kan man lära av historien? Frågeställningen kan gälla både positiva och negativa händelser. Att ha historien som läromästare har urgamla traditioner. Detta kan gälla nationer, individer och organisationer. Ett exempel på detta är den aktuella debatten om hotet mot idrottsrörelsen som folkrörelse. Om användandet av droger och dopingpreparat. Om den ökande kommersialiseringen. När den svenska idrottsrörelsen började organisera sig kring förra sekelskiftet varnades för en utveckling av idrotten liknande den i det antika Grekland. I Grekland, med olympiska spel redan på 700-talet före Kristus, var idrotten till en början amatör och allroundbetonad. Senare, mot vår tideräkning började specialisering, professionalism, våld och råhet att utvecklas. Åskådarnas antal ökade, de aktiva minskade. Är vi inne i en liknande utveckling idag?
Även på en liten ort och i en liten organisation är det bra att känna till “vägen hit”. Det ger kunskap och perspektiv på dagens situation, både till nytta och nöje.